Nu har hösten hittat tillbaka. Det var noll grader när jag cyklade hem igår och jag höll på att frysa ihjäl. Mitt i mitt snabba trampande längs samma väg jag alltid förr cyklat hem från dig, i den stjärnklara natten insåg jag att jag aldrig mer skulle få göra det igen. Cykla, eller gå hem från dig i bitande kyla, med dig i telefonen för att du aldrig ville gå hem från mig på kvällarna. Eller gå med dig och frysa arslet av oss för att det är så jävla kallt här i norrland, men samtidigt, mellan hackande tänder ha kul och skratta tillsammans, eller prata skit om alla idioter.
Varje höst tänker jag på den första hösten när vi hade blivit kompisar, du, jag och Frida umgicks. Jag tänker alltid på de iskalla kvällarna då du skjutsade mig på Fridas cyklel och jag kramade om din stora dunjacka där jag satt och frös på packethållaren. Eller den där gången vi ramlade med cyklen för att det hade blivit frost på marken, haha minns du det?
Saknar dig fett mycket Josefin!